Raketfart

Nu när det blivit varmare och regnat en del skjuter allt upp med raketfart.

 Underbart - funderar bara på hur jag ska förlänga säsongen för det som blommar i trädgården. Nu är det massor - om en månad betydligt mindre blomsterfägring.

Några som kanske inte kommer i raketfart (men har sådan reproduktionstakt) är sniglarna. Så nu går jag  små rundor med saxen i högsta hugg. Ofta kommer introt till Morden i Midsummer upp i huvudet och jag antar metamorfosen till en mordisk trädgårdstant som glatt, gnolande klipper huvudet av sniglarna.

Kompost-freak

"Det där husbygget är bara ett svepskäl för att du vill ha en kompost" - så sa han, min svärfar för femton år sedan. Faktum är att vi har tre varmkomposter, en stor löv/gräskompost, tre högar med efterkompost och två bingar med torrt trädgårdsrens som inte får plats i komposterna såhär efter vårstädningen.

 Här är en "pågående" kompost.

Att gräva ur komposterna är ett tungt arbete med det är samtidigt fantastiskt att se vilken fin jord och mylla det blivit. Kompostjord är en bra jordförbättring och jag brukar gräva ner rikligt i trädgårdslandet när jag djupgräver det innan sådags. Det har varit alltför mycket jobb i vår så grönsakslandet är inte i ordning än.

Har du också funderat över varför varje liten frukt är märkt med klisterlappar? Enligt detaljhandeln är det nödvändigt för lager- och kassasystem. Men man kan verkligen undra. Fastän vi brukar pilla bort dem hittade jag ett otal i jorden. Fast det kanske är bra att det syns att den är kravmärkt?

OBS! " känsliga läsare" varnas.

 

Efter den här bilden kommer en text+ bild om något mer som fanns i komposten, viss exponeringsrisk /eller möjlighet som KBT-psykologen skulle ha sagt för Herpetefobikern.

Varje gång jag gräver ut komposterna brukar det komma fram en yrvaken (?) kopparorm. Så även i år. Fast jag inte har ormfobi hoppar jag lika högt varje gång. Vet inte vem av oss som blir mest förskräckt. Fast den här passade på att "hänga" ett tag i solen innan den försvann.

Försommarens frestelser

Det har hänt mig så ofta. Att man faller för det ljuvligt blommande i handelsträdgården tidigt på säsongen. De små perennerna som blommar allra först. Kanske är det just försommarens blomning som är mest efterlängtad.

Somliga spontanköp kommer troget upp efter vinterns vila, fast de allra flesta har tynat bort förr eller senare. De är nog extra sårbara eftersom de kommer tidigt på säsongen. Somliga strävar på och kommer år efter år - fast just den här minns jag som en rosablommig kudde och nu är det bara en liten tapper rest kvar. Snacka om solitär!



Rosenbräcka (saxifraga arendesii)

Eftertänksam mitt i steget

Så här års är det så vackert att man blir alldeles vemodig.

Tänk, att bara sätta sig. Eller, kanske strosa runt.

Ta in dofter, färger, fågelsång och känna gräset under bara fötter.

Det behöver jag.

Mitt i racet.

 

 

Bergenia (Bergenia crassifolia)

foto: Johan

Farfars gullvivor

Ibland när jag suckar och pustar över att jag inte hinner med det jag vill i trädgården tänker jag på min farfar. Han var trebarnsfar under krigsåren, hade fiskhandel och var mycket engagerad i kyrkan. Farmor hade sin kortvaruhandel och var också driftig. Man arbetade sex dagar i veckan och det var ransonering på det mesta. Ändå fann han energi att cykla runt och finna den optimala tomten för sommarstugan. Hans krav var att kunna följa solen hela dagen och att se havet. Så det blev högt på ett berg. Från början var där bara berghällar, tallar, ljung, sten och enar. Han murade många meter stenmur av kullersten som han tagit till vara när gamla E6 skulle asfalteras och som gick genom Västra Gatan i Kungälv där de bodde annars (... och Farmor lär snyftande ha undrat om han skulle bygga upp Bohus fästning). Genom att torka tång ordnades matjord och efterhand blev trädgården till. Men det tog tid och kraft. Jag känner varje vrå efter många, långa sommarlov. Farfars gullvivor blommar ännu och jag har spridit frön i min egen trädgård. När jag ser gullvivorna hoppas jag få leva länge och odla min trädgård.

 



Livstecken och eken blev en rishög

Oj vad den här veckan har rusat fram! Hann knappt hem från London och mellanlandat förrän det var dags för fyra dagars bortavaro med jobbet. Väl hemma har jag försökt att varva några stunder i trädgården med forskningsarbete. Här kommer filmen om när eken togs ner - dokumenterat av snillrik make som satt kameran på stativ och ställt in fotografering var 4:e sekund. Och det hela kommenterades smått lakoniskt på Majas blogg som finns här.

Högt upp i eken må ni tro

"Högt upp i eken, må ni tro,

har jag ett eget sommarbo.

Här har jag alla mina vänner (vissla)

Dom är det bara jag som känner (vissla)" (Majas alfabetssånger, text Lena Andersson)

 

En ek hyser ett rikt biosystem med massor av arter - det är närmast är helgerån att imorgon bitti låta en arborist klättra upp i toppen för att ta ner den. Diametern är på ca 50 cm och trädet är kanske en mansålder gammalt. Men, den står för nära huset och fäller Massor av löv och skuggar våra grannars uteplats om kvällarna. Efter moget övervägande kommer vi föregripa den sedvanliga avverkningsåldern som brukar vara vid ca 150 år.

 

Nu får vi finna en ny plats för hängmattan - som vi allt för sällan använder. Och med lite vemod sakna det mäktiga trädet.

 

 

 

 

Ek (Quercus robur)
 

En efterlängtad entré 2nd edition

 

Får jag lov att presentera Körsbärsbusken i full vårskrud? Det finns nästan inget vackrare och nu gäller det att stanna upp och njuta. Bakom kameran: mästerlige Johan (som har blick för det sköna och Nikon makroobjektiv) 

 

 

Kurilerkörsbär (Prunus kurilensis 'Brilliant' )

Likt våryra humlor insuper vi det vackra

Tänk vilken inspirationskälla blommor och trädgård är! Mitt i centrala London bland horder av människor, en uppsjö affärer och ständiga trafikköer finns blommorna och parkerna. Somliga har gjort blommor till en del av affärskonceptet...

 Liberty

... Helena och jag satsar på det Vackra. Så vi ser på vackra saker, njuter av vårblomstren i parkerna, äter gott, lyssnar på vacker musik och idag är det dags för vacker konst (Tate Britain).

En sådan här entré funkar som ett lockbetet där vi likt vinteryra humlor tar oss runt och insuper det sinnliga.

Och nu är det dags för oss att ge oss ut för en ny dags upplevelser. Lev väl!

Häggmispel

Hela vintern har koltrastarna och småfåglarna mellanlandat i Häggmispeln. Kanske har de valt den som sin favoritbuske för på hösten kan de förse sig av de svarta bären. Snart kommer den spricka ut i blomning och i krispigt gulgröna blad som sedan mörknar och till slut får fantastiska höstfärger.

 

Häggmispel (Amelanchier spicata)

 

... och själv flyger jag till London imorgon så det blir några dagars bloggpaus. Ser fram emot blommande magnolior, körsbärsträd, vårlök.... ja, kollar man vad jag brukar fotografera ser det mer ut som att jag gjort en trädgårdstur än varit på en citytour.

 

En efterlängtad entré

Jippie!!!
Som jag har väntat och längtat. Vår fina körsbärsbuske har stått i sin vinterdvala och jag har stilla undrat om den frusit ihjäl eller klarat sig. Tidigt på våren brukar den blomma med vita, små blommor på bar kvist, men jag har inte sett någon enda. Jag har tänkt att vi kanske jobbat så mycket att vi helt missat grannlåten - men det verkar föga troligt efter den här vintern då jag ivrigt spanat efter vårtecken. Jag har tröstat mig med att vi haft flera kalla vintrar nyligen och att den ska vara härdig till zon 4.

Och Se! Nu tar den sats för att slå ut i blom. Äntligen!

 

Kurilerkörsbär (Prunus kurilensis 'Brilliant' )

Att balansera med en konstrast

Precis som i livet kan det krävas kontraster för att något med stark lyskraft ska balanseras.

Den kaxigt lilablå blomman fick något limegrönt kring fötterna och ett trollhassel som snirklar till det.

Så härligt - och SMHI spår att kommande vecka bjuder på varmare dagar. Sköna maj välkommen!

Att slå två flugor (jag menar rådjur) i en smäll

Rådjuren trivs bra i vår trädgård. Lite för bra med tanke på mängden fästingar de för med sig (har redan plockat bort säsongens första) och att de fejar hornen mot våra buskar och träd. Men framför allt är de glupska och slukar växter - även sådant de inte "ska" äta, enligt boken. Vad göra?

Jag säger bara - läs och lär. Min farbror är en träffsäker skribent och tillika jägare. Här kommer hans goda råd mot rådjursplågan:

Jag fick häromsistens höra av Ingrid att rådjuren har er trädgård som viltrevir.

Om Du ger mig Din kaliber på vapnet skall jag skicka ned en paket patroner.

Patronerna räcker till 20 rådjur. En del väntar med skottet tills det står två rådjur bredvid varandra täckande varandras kroppar från skytten sett..

Då räcker patronerna till 40 rådjur.

När man bor i Västsverige får man sitta på Härlanda. Om man skjuter ett eller 20 rådjur blir det samma straff. Där på Härlanda får man eget rum. Det är en lugn och fridfull miljö. Det är många doktorander som kommit på det. De får fri inkvartering, inga hushållsbekymmer och ingen som stör. De kan gå därifrån direkt till doktorsdisputationen.

Jag kommer gärna på disputationsmiddagen. Jag tycker nämligen om rådjurssadel. Men Du behöver åtminstone 16 rådjurssadlar för att det skall räcka åt alla. Bomma inte!

Det var allt!

hejdå

Bengt

Tulpanfrossa

... åh, måste bara visa det här knippet tulpaner som sprakar av vårens färger. Det är ju sånt här ögat längtar efter när vårsolen skiner över bruna, torra lövtäckta rabatter. Njuter så av blomsterprakten vi fick i buketter på Valborg. Jag lärde mig idag att tulpaner är en liljeväxt och att namnet kommer från det persiska ordet för turban. Tänk - om bara några veckor kan vi fylla vasar med försommarens blommor!

Tulpan (Tulipa)

Att ge plats för våren

Hänger tvätten ute idag. Vinden viner och det sjunger i torkställningen. Tvätten är mörk och vintrig med tjocka sockar, mössor, vantar, fleece. Nu är det dags att röja undan för att ge plats åt det somriga, ljusa och lätta!

Detsamma har jag ägnat mig åt i helgen här i trädgården och igår på landet. Bort med brunt, visset, dött och torrt. Bingarna med renset bågnar men kommer sakteliga blandas ner i komposterna och bli till ny jord, ny grönska, nytt liv.

Jag längtar så efter att befria hela trädgården från vinterdräkt och bädda vackert för de växter som skjuter fram. Men, det får bli ett litet steg i taget. Jag lovar mig själv att i framtiden försöka vika några semesterdagar i maj till att ge mig hän åt trädgården.

 

Akleja (Aquilegia vulgaris)

I goda vänners lag- en hyllning till våren

Goda vänner samlade ikväll. Var och en bidrog med en strof. Det blev ett tal till Våren:

Det börjar med ett frågetecken.

Visst gör det ont när knoppar brista, varför skull annars våren tveka?

Det finns inget bättre än när det vänder.

 

När vårens värme ger livet åter till det bruna torra gräset.

Gräset är gräsligt långsamt… om våren.

 

Man blir glad av blad.

 

Trä´och buskar

 

Spricker och sticker

Ut små blad och knoppar.

Nu är det vår , vad var det jag sa.

 

Hejsan, svejsan!

 

Det gör ont när knoppar brister.

Våren är en svår´en

årstid  för oss allergiker.

Snart är hösten här

- vad skönt för oss allergiker.

Det gör ont när knoppar brister.

Jag känner att det händer i luften.

Jag ser att det händer på marken.

Jag känner att det händer i hela mej.

Våren är på gång. Ja, ja, Ja.

Tvätta fönster och vårstäda garaget.

Plantera penséer och rensa bort vinterjackor.

Lägga fram ljusa dukar och starta insamlingar till alla lärare.

Vår… måste ju tillhöra oss alla, annars hade den nog inte hetat så.

… och aldrig kommer den kalla, torra, vår igen.

Oändlig är värmen, ljuset och kärleken!

Var varje dag generös med vänliga kommentarer och leenden till Dina medmänniskor.

Uti vårsolens glans.

Du kanske inte kan nå allt du vill nå men du når mig.

Välkommen till denna fest. Den har bara börjat.

Våren bjuder på spirande förhoppningar om en lång, skön sommar.

Snart är sommaren äntligen här.