Ett särskilt tack till Kerstin!

Redan i februari började tankarna på ett trädgårdskalas ta form. Men - går det verkligen att be sina vänner komma, med stövlarna på, och fira med ett synnerligen annorlunda garden-party?

-JAAA! Jag skulle älska att få en sådan inbjudan! hojtade min goa vän Kerstin när vi dryftade idén i telefon.

Du lyckades peppa mig att det var en alldeles strålande idé och det gav mig modet att bjuda in. Med doktorsauktoritet försäkrade du att mina vänner inte löpte överhängande risk att gå under i TBE, diskbråck eller kapa av diverse kroppsdelar.

Så mycket kan ett telefonsamtal betyda, när man vågar blotta vad man verkligen längtar efter, för en vän sedan trettio år (fatta vad tiden går!). Och när du fick förhinder fanns doften från den fantastiska buketten i huset hela dagen. Tack kära Kerstin!

uppvaktning som väckte känslor

Det blev uppvaktning med värmande ord från kreativa Anna-Maria

 

 

Williams blotta existens gav dagens SÖTCHOCK

 

 

i minnespsykologin tvistar de lärde om hur barndomsminnen ska värderas och jag värjer mig så smått över lillasysters traumatiska minnen

 

 

Ja. vad ska man tro?

 

... och med avklarat Göteborgsvarv drog Maja och Anton igång en hejdundrande avslutning

 

som sagt vänner: TUSEN TACK!

 

Tack vänner! Det blev ett firande av ovanligt men underbart slag.

 

 

 

Jag gladde jag mig över alla goa vänner och "kacklet i grönsakslandet" som fortsatte runt borden

 

 

 

 Kina i extas efter en dag i rabatterna...

 

Det bara fortsatte...

 

 

... och Kristina tog sig an den hopplöst övergivna kullen med stor energi 

och frisyr det sprakar om, stylad efter Plupp?- en av min barndoms favoritbarnböcker! Puss!

 



.. utan djupare genusanalys kan vi bara konstatera att det är någonting med män och apparater:

 

 

Jag är extra glad över att de här pojkarna var med!

 

 

 

och det ska börjas i tid...

 

Välbehövlig paus!

... och vilket väder! Det är jag mer och mer tacksam över allt eftersom den här sommaren fortskrider.



Liten kusinträff:

 

 

 

... men frågan är om inte det här var goare än glassen? Få gosa med bebis.

 

 

 

Trädgårdsinvasion av allra bästa slag

... tänk att en hel skara vänner gladeligen kom med spadar i högsta hugg, entusiasm, skratt och massa arbetsglädje. Kärlek!

 

Vad mer kan man önska sig? Det gäller att lita på att relationer bär. Kanske behöver vi alla våga fråga? Här är ett TED-talk på temat: The art of asking

 

Att välja utmaningar och få hjälp

Kanske var det symtomatiskt att förra inlägget som följdes av två års blogg-paus hade titeln "Första hjälpen" och beskrev det övertyngda äppleträdet och nödvändigheten av kommande beskärning. Att plocka bort för att bättre kunna bära frukt. Bloggen lades i träda, medan jag strävat vidare för att få ihop jobb, avhandlingsarbete och annat som hör livet till.

 Trädgårdslivet har gått på sparlåga och de goda intentionerna "att se trädgården med lite större kärlek och lust", har mest utmynnat i djupa suckar när jag skådat ut över kullen från min arbetsstol där jag tillbringar flest timmar.

... men det har också funnits stunder då jag känt att det är härligt att få ta sig an utmaningar...

 

... och att bli femtio kändes inte så hemskt. När jag började tänka på firandet kom jag fram till att det jag längtade och behövde allra mest var att träffa er vänner för några timmars samvaro i trädgården. Så - här följer några inlägg från Trädgårdsfesten. Bloggen (och större trädgårdsprojekt) kommer förmodligen gå i dvala igen- men det blir en betydligt vackrare Törnrosasömn. Tack för hjälpen!