Ett särskilt tack till Kerstin!

Redan i februari började tankarna på ett trädgårdskalas ta form. Men - går det verkligen att be sina vänner komma, med stövlarna på, och fira med ett synnerligen annorlunda garden-party?

-JAAA! Jag skulle älska att få en sådan inbjudan! hojtade min goa vän Kerstin när vi dryftade idén i telefon.

Du lyckades peppa mig att det var en alldeles strålande idé och det gav mig modet att bjuda in. Med doktorsauktoritet försäkrade du att mina vänner inte löpte överhängande risk att gå under i TBE, diskbråck eller kapa av diverse kroppsdelar.

Så mycket kan ett telefonsamtal betyda, när man vågar blotta vad man verkligen längtar efter, för en vän sedan trettio år (fatta vad tiden går!). Och när du fick förhinder fanns doften från den fantastiska buketten i huset hela dagen. Tack kära Kerstin!